Varför så orolig
Vaknade idag klockan 6. Jag insåg att jag skulle till skolan. Jag gick tveksamt upp, satte mig och sminka mig och var lika död som en zombie. Jag kvikknade dock till och fick panik. Mitt hjärta dunkade och jag hade sv¨rt att andas. Som tur kunde min pojkvän följa mig till skolan så jag inte behövde stressa om spårvagnar etc. Jasg kom fram till skolan och gick till bamba var min linja (Barn och fritid) skulle träffas och jag fick en chock. Det var säkert 70 personer där. Jag var så nervös och jag bara önskade att jag inte skulle hamna i en klass på ca 30 personer. Det var namnrop och jag fick vänta tills alla BF klasser skulle bli uppropade och de klasserna var jätte stora och då trodde jag verkligen att min klass skulle vara det också. Men sen kom min mentor, Rita och började ropa upp våra namn, vi blev bara 17. Kanske för att vi är en lärlings klass men ändå, så skönt. Jag har redan lärt känna min klass lite och där är jätte många snälla tjejer. Jag har inte hunnit prata med alla eftersom vi hade en jätte kort dag i skolan idag och vin hann bara gå runt i skolan typ. Men har växlat snapchat med en jätte underbar tjej och vi kommer så bra överens. Vi hade typ exakt likadana kläder, vita skor, svart tröja, röd och svart flanel skjorta, svarta jeans haha. Vi pratade lite och väntade på spårvagnen tillsammans. Sen mötte jag upp Markus och Gustav och åkte hem. Tänkte nästan falla när jag var inne på ica och köpte ramlösa. Det är så halt när det regnat och mina skor hjälper ju inte det tillfället eftersom att de också är extremt hala. Föll nästan på två kvinnor också.
Har ju haft lite problem med vänner i Finland, hart bara en vän kvar i Finland och jag saknar henne redan. Men jag känner att nu när jag varit och träffat lite nya människor så känns det mycket lättare. Brukar ju sakna henne från Finland endast för att hon är min ända tjej vän som jag brukade hänga med utanför skolan och vi hade alltid så roligt. Hade saknat att ha någon annan än min pojkvän att vara med. Är iallafall jätte nöjd med klassen och allt. Förrästen, hittade ett tinkersto på 5 år som jag har mejlat om nu. Hoppas verkligen att vi får bli medryttare på henne. Älskar tinkrar!